Att skaffa field
Här kan Du stöta på det första problemet, det föds nämnligen ovanligt lite valpar och därför kan det vara svårt att finna en valp när Du precis vill ha den. Att pricka in sommar och semester är oerhört svårt. Vill Du ha en field får Du passa på när de finns lediga valpar.

Vad vet du om fielden?
Dagens Field Spaniel är en resultat av flera olika korsningar av raser, alla för att bidra med sina speciella egenskaper för att återskapa rasen till vad den en gång var.

Från början fanns det två varianter av spaniels i England, land- och vattenspaniels. Fielden tillhörde landspaniels med sin lite mer kompakta kroppsform och sitt självständiga arbetssätt. Förr delades inte, på vad vi idag kallar för Cocker spaniels och våra fieldar, mer än genom en viktgräns. Under den var det en Cocker spaniel och över en Field.

Någon gång under förra seklets början, korsade man in Basset Hounds i Fielden. Varför? Troligtvis för att skapa en hund som skulle platsa bättre på den tidens nya hundaktivet, utställning, det var nämligen populärt med lågställda hundar. Detta blev en katastrof för Fielden, vilket vi än i dag kan se spår av inom rasen. En snabb hjälpinsats sattes igång och bland annat Springer spaniel, Sussex spaniel och Cocker spaniel (som då var egen ras) användes, men även Irländsk Vattenspaniel och Irländsk Setter.

När andra världskriget var slut stod rasen åter inför en kris. Bara en handfull hundar återstod och de var släkt med varandra. Återigen valde engelsmännen att korsa in andra spaniel raser (Springer och Cocker).

Fielden är en av de få spanielraser inom sitt gebit som har samma utseende, oavsett användningsområde. Det är ingen skillnad på om Du vill ha en utställningshund, sällskapshund eller jakthund. Fielden innehåller alla dessa bitar. Man kan alltså inte välja bort någon av dem, utan bara tacka och ta emot. Det samma gäller uppfödarna. Det finns ingen direkt skillnad mellan de olika uppfödarna inom field spaniel. Alla har de använt, köpt, lånat eller sålt hundar sinsemellan. Så när Du skall välja från vilken uppfödare måste Du gå på annat.

Vem kan skaffa field?
Framför allt bör Du ha gott med tålamod. Fielden är en speciell ras och skall/bör inte jämföras med andra spanielraser. Tålamod då de utvecklas sent och är "valpar" lite längre än många andra raser. Tålamod när deras hyss sätter in.

Fielden är ingen elak hund, utan bara väldigt finurlig. En massa bus och hyss brukar förekommer under deras uppväxt. Jag kallar dem ibland för "Emilhundar". De smyger inte med de vill göra, utan känner de för att hoppa över staket så gör de det, fast Du står intill. Känner de för att tugga lite på rumsbordet, så gör de det fast Du sitter i soffa. Oj, tänker många får hundarna göra detta? Självklart inte, MEN det hela handlar om tålamod, inom sinom tid slutar det med alla hyss (runt 2-3 år). Helt plötsligt, nästan som över en natt, har man en helt ny hund. Mycket sunt förnuft, en stor portion humor och bra konsekvensnivå är också nödvändiga för ett lyckat fieldägar mentalitet.

Vad skall man välja, hane eller tik?
Först och främst skall Du bara försöka få en valp. Men har Du tur att det finns både tik och hane kvar i kullen så är det bara att välja.

Olikt andra raser upplever jag inte hanhunden som den mest "jobbiga" mellan könen. Hanhunden är generellt ingen testosteronstinn grabb som alltid måste visa sig på den styva linan. Nej, det är oftast mina tikarna som har visa sig vara riktigt "bitchiga". Lite matriarkkänsla finns hos en flock fieldar då det är alltid tikarna som styr och ställer. Därför skall Du inte vara rädd för att skaffa sig en hanhund om Du är ute efter en field spaniel.

Något Du skall tänka på är att hanhunden mognar betydligt senare än tikarna. Då flickorna oftast är mogna och färdiga vid andra löpet (runt 2 år), väntar grabbarna tills de runt 4-5 år innan kan kallas färdiga, både fysiskt och psykiskt.

Båda könen är på "topp" runt 7-8 år. Därför ser man alltid många snygga och vackra veteraner inom rasen. Vår Kevin var en helt fantastiskt läcker gentleman vid 8 års ålder. Han blev då BIM på 2000 års rasspecial för Pamela Rowlands (kennel Rhiwlas).

Hälsa och humör?
Under många år vad fielden känd för att vara reserverad och lite svår att nå för utomstående. Detta samt de mjuka mellanhänderna, har så gott som försvunnet hos dagens field, tack vare god uppfödning.

Varför vi fick så reserverade hundar vet jag inte. Enligt uppfödare i England finns inte det så "blyga" temperamentet hos deras hundar och det var många som uppmanade oss att avla bort detta. Fielden ÄR reserverad, det är ett rasdrag som jag tycker skall finnas kvar. MEN den rädda, skrämda hunden har ingen plats i en field.
Så här gör en field när den hälsar (oftast):
1. Står vid sidan eller bakom ägaren och kollar vem det är som hälsar.
2. Är det en intressant person som kanske har en godbit att dela ut, går fielden fram, viftar lite på svansen tills de fått godbiten och sedan går de tillbaka bakom ägaren.
3. Är personen mindre intressant, vänder den ryggen och rumpan till och låtsas som om de inte ser alla försök till kontakt. "Jag ser dig, men bryr mig inte".

Det allra bästa sättet att bemöta en field på är att helt enkelt inte bry sig om den. Låt den ta det första steget, det kan ta ett tag men är det absolut säkraste kortet för framgång hos en kräsen field. Självklart finns det dem som bara kastar sig om halsen på alla de ser, men de brukar alltid lugna ner sig med en gång, så fort den första klappen utdelats. Även detta översvallande hälsandet brukar lugna ner sig med åren.

För att vara en så numerärt liten ras, över hela världen, är field inte speciellt sjuk eller har en massa krämpor och besvärligheter. Naturligtvis förekommer de vanligtvis drabbade öronen och rinnande ögonen emellanåt, men för min egen del är veterinär utgifterna ovanligt låga. Men visst förekommer det inom field likt andra raser, individer som råkar illa ut. Min första field var en sådan hund. Efter en massa problem och tråkigheter fick hon somna in bara tre år gammal. Eftersom vi har en sådan liten ras, syns dessa tydligare. Hade det fötts flera hundar valpar per år, skulle hennes tillstånd försvunnit i mängden.

Höfterna är ett annat kapitel som förändrats drastiskt efter att den nya avläsningsmetoden införts i Sverige. Fielden har lite krokiga och ojämna bakben vilket ger många missbedömningar för rasen. Detta är medfört att en stort antal, ett alldeles för stort antal, hundar klassats med C höfter. För att rädda vår ras har därför FSK medgivit användning av hund med C höfter till hund med fria höfter.
Är Du osäker om detta skall man kolla klubbens hemsida under avelsrekommendationer och fråga din blivande uppfödare om deras tankar med en sådan kombination. Du kan även kontrollera alla hundar i stamtavla genom att söka via Kennelklubbens hemsida.

Vilken färg är bäst?
Fielden kommer i fyra färgvarianter, med eller utan tan tecken. De vanligaste färgerna är leverbruna och svarta. Tycker Du att någon av tan eller roan färgerna är "häftiga" har Du ett problem att vänta. Fielden föds nämligen inte enbart upp i vissa färger, förutom leverbrunt och svart.

Förhoppningsvis, om en tan eller roanfield paras, kan det dyka någon/några valpar med dessa färg, men det är ingen 100 % garanti. Men dessa färgar kan ibland poppa upp utan att någon av föräldrarna har färgen, det räcker att det finns någon förfader som spökar långt bak hos bägge föräldrarna, så hokus pokus kan det födas en lite flerfärgad valp eller två. Här tycker jag det är oerhört viktigt att Du frågar sin blivande uppfödare om råd. Det är deras "jobb" att veta all bakgrund till valparna som säljs. Både stamtavla, färger och framför allt hälsa. Även pälsens kvalitet påverkas i viss mån av vilken färg hunden har.

Fielden kan vara lite "knepig" och det är därför viktigt att du verkligen väljer uppfödare med hjärta och sunt förnuft. Du skall faktiskt leva med din kompis i många år framöver. Fielden har en hög medellivslängd. Speciellt hanarna tycker jag (men även vissa tikar) lever gott och väl tills de är 14 år. Hundköp går under köplagen och det är uppfödarnas "skyldighet" att veta vad de föder upp och vad som gäller vid försäljning av valpar. STÄLL frågor och funderingar om rasen till den uppfödaren. Får Du inte tillfredställande svar, byt uppfödare för ert blivande valpköp.

Päls, mycket eller lite?
Tack vare de olika ingredienser av raser som förekommer i fielden har vi även fått en hel del variation på våra hundars utseende. Några är väldigt högresta (Springer, Setter?) men andra är lite mer låga och långa i kroppen (Bassetts?) och andra små och näpna (Cocker?) Därför har vi även fått den del variationer när det kommer till pälsens utseende, kvalitet, mängd och längd.

Du skall inte vara orolig om just din field inte har samma hårfagra utseende som någon annans hund. Själv har jag haft hundar med varierande pälsutseende. Malte har otroligt kort och lätt arbetad päls och Viggo är tvärt om. Hans päls är riklig och lång, dock ej tjock eller krusig/vågig. Detta går inte förutse när Du köper din valp utan det märks desto närmare de kommer upp i ålder.

TÄNK på att pälsen alltid utvecklas mer och mer ju äldre hunden blir. Har den mycket redan som ung, kan Du räkna med att den blir enorm som äldre. Samma sak gäller dem hundens kropp. Är unghunden stor och stadig bit redan som ung, lär den bara bli större i omfång (tyngre). Personligen tycker jag bättre om att försöka hålla fieldar lite "lättare" kroppen som unga hundar, då jag vet vad som väntar i framtiden annars.

Aktiviteter då?
Tja, Du behöver inte vara en sju-mil-om-dagen-promenad person för att äga en field. Visst kan Du jobba några timmar per dag utan att hunden far illa och Du kan bo i lägenhet. Allt hänger på kvaliteten av tiden som Du spenderar med din hund, vad Du gör med den när du kommer hem från jobbet.

Visst mår fielden, likt alla andra hundraser, bra av en härlig trädgård att springa i, MEN de far inte illa av att till exempel bo i en lägenhet och får många roliga promenader per dag. Personligen tror jag att alla hundar i lägenhet faktiskt får mer motion och promenader än hundar i hus.

Var Du bör vet är att fielden är oerhört nyfiken och vill vara med på allt dess flock hittar på. Deras storlek och mentalitet gör dem perfekta att ta med sig över allt. Vill Du ha en hund för att kanske satsa på lång tävlingskarriär och höga vinster, bör Du söka sig till annan ras. Inte därför att fielden inte kan lära sig saker och är duktig, utan för att de kan vara något svåra att motivera med för mycket och tråkig träning.

Fielden är inte så lättlurande, så här kommer den stora portionen med fantasi och tålamod åter in. Vill Du ändå satsa på ett vinnande koncept, tror jag att viltspår kan vara den mest framgångsrika aktiviteten för fielden. Det är även otroligt uppmuntrande att "våga" sig på jaktträning med sin field. Men då skall Du från början veta att en field INTE arbetar som andra spaniels. Själv har jag testat på många roliga aktiviteter med mina hundar, alltid med samma entusiastiska svar. Fielden verkligen älskar att göra saker med sin matte/husse.

Inomhus märker Du nästan aldrig av fielden. Den ligger gärna någonstans högt, gärna kökssoffan, fåtöljen eller på sängen. På så sätt kan de hålla koll på vad som händer utan att behöva slösa på energi. Utomhus är de desto mer aktiva.

Fielden är en trygg hund som sällan har några problem med andra hundar eller andra djur. däremot kan deras jaktinstinkt gärna få fart på de egna eller grannskapets katter. Även att vakta kaninen kan bli ett problem. Här kommer din fostran in, tillåt aldrig hunden att jaga katten eller fastna hos kaninen.

När fieldar leker går det "het" till. De är hundar som gärna busar med hela kroppen och brottas, munhuggs och väsnas. Många tror att de slåss, men detta är helt fel. Det finns raser som gillar att ha jaktlekar, där man skall springa och jaga varandra, fielden är INTE en sådan hund.

Välkommen valp!
Äntligen har väntat tagit slut och Du har fått hem sin field valp.

Den piper, gnäller och kissar på golvet.. Nej skämt åsido, så uppför sig de flesta valparna mycket bra. Det är inte ofta Du hör fieldägare säga att de små förde oväsen av sig. Kanske beror detta på att fielden, redan som litet knytt, är oerhört självständig. Något som härstammar från deras arbetssätt. Sedan gäller det att hålla i sig och bara följa med färden genom hela uppväxten och pubertet.

Från att de är små gulliga runda praliner, blir de inom kort obstinata unghundar med stenhård egen vilja och tankesätt. Här sätts tålamodet på prov. Det gäller att andas lugnt, räkna till 10 och vara konsekvent.

Hårda regler går inte ihop med field fostran, men Du måste vara lika hårdnackad emellanåt. De kommer troligtvis att försöka "förföra" dig med dess ljuvliga blickar, pussar och annat fuffens, men var på din vakt……. När Du vänder ryggen till har ostsmörgåsen fått fötter och vandrat ned i en fieldmage på 1 sekund.

Även deras utseende förändras hela tiden. Deras huvud och käkar ändra form. Deras kropp växer på höjden och sedan på längden. Raka fina ben kan bli något mer krokiga. Ögonlocken hängiga osv. osv. Här är det viktigt att Du inte faller för diverse "förståsigpåare" eller veterinärer som ojar sig. Men låt dem växa klart först och bekymra dig inte. Förhoppningsvis känner Du förtroende för just din uppfödare och kan vända dig dit för stöd och råd i alla frågor och funderingar.

Fielden vill vara nära sin flock. Gärna i knäet eller bakom rumpan i soffan eller sängen. Detta kan dock variera. Har själv en field som ligger på egen huvudkudde i sängen och en som gärna ligger kvar i hallen, själv. Men oftast så är de riktigt gosiga "knähundar".

Till sist!
Har Du nu läst detta och ändå tycker att fielden vore något för.. Välkomna!

Du har då funnit den bästa av raser att leva med. Men se upp… den beroende framkallande, när Du väl skaffat sig en kan Du inte sluta med rasen.

OCH ställ krav på er uppfödare, de skall kunna denna underbara ras utan och innan om de väljer att föda upp den. Kan de inte besvara din funderingar och frågor så byt uppfödare……. Lycka till och hoppas Du får lika många roliga, intressanta, frustrerande och absolut underbara stunder med din blivande field spaniel, som jag haft med mina under alla dessa år.

Majsan