Fielden för mig....
....är en arbetande hund. Inte för att Du måste arbeta med den, men den skall vara i funktion till att fungera i all sorts arbete.

Temperament: Den skall vara vänlig, ej agressiv med ett bra temperament. Att inte översvallande vilja hälsa på kreti och pleti, är ett av de rasdrag som jag föll för. Att vara överdrivet blyg, gränsen till rädsla eller vilja ta till tendens att nafsa oavsett i vilken situation den befinner sig i är inte acceptabelt beteende i mina ögon. Fielden skall vara lätt att arbeta med, ha en vilja att ställa upp i alla väder. Stressade fieldar är också något Du sällan ser, vilket jag finner mycket bra. En field skall vara lugn, sansad och Du ska kunna ta med den överallt. Som till exempel på tågresa (se bild).

Kropp: Fielden kommer i många olika kostymer, I know....
Men för mig skall fielden aldrig visa något slags extrem överbygg kropp. Jag vill ha mina fieldar i arbetskostym. Om den är allt för stor och tung orkar den aldrig med ett arbetspass på 30-45 minuter i ständig rörelse. En field i mina ögon skall ha en kraftigt kropp för att orka forcera buskage och tät växlighet. En för liten och tunn kropp har aldrig den styrkan som finns i en mer stadig kropp. Fielden skall vara muskulös med extra storlek på huden för att den skall kunna vara "flytande" när den jobbar, det vill säga inte fastnar i kvistar. Om huden är lite extra stretchig klarar fielden av att röra sig i trånga, svåra utrymmen.

Rörelser: Bra tryck i rörelserna är a och o för att orka hålla i gång. För mig skall fielden har bra rörelser. Mark-vinnande rörelser, det vill säga att den tar stora steg för att komma långt för varje rörelse utan att slösa med sin energi. Oftast ser Du hundar som har bra steg fram, men där emot finns det mer att önska i bakbenens rörelser. Standarden säger att steget skall vara långt och med kraftigt påskjut från bakstället. Jag håller fullständigt med om att korta, stötiga rörelser inte är önskvärda. För att kunna röra sig med kraft bak, bör fielden har ett bra vinklat bakställ. Allt för raka bakben, utan tillräckligt vinklat knä, tycker jag ger korta ineffektiva rörelser. Field växer väldigt ojämnt och därför kan rörelserna skifta markant beroende på åldern.

Huvudet: Ett vackert fieldhuvud är en fröjd för ögat. Det är enligt mig huvudet som man först skiljer fielden från de andra spanielraserna. För mig skall huvudet vara välformat med en synlig nackknöl. Det skall vara torrt och "stramt", det vill säga utan en massa onödigt hängande skinn. Huvudet skall, till skillnad från kroppen, inte ha den där extra storleken. Läppar och halsskinnet bör vara så att det inte förhindrar hunden att gripa föremål. Huvudet får aldrig i mina ögon se klumpigt eller massivt ut. Ögonen skall vara vackra och mörka. Ge en själslig kontakt när man ser i dem. Inte alltför stora och rund, typ "koögon". Huden runt ögonen skall vara stramt för att undvika att skräp hamnar i ögonen vid arbete. Inget löst skinn runt ögonen på en vuxen hund, detta tycker jag är oerhört oattraktivt.

Pälsen: Inte nog kan man påpeka att fielden är en arbetande hundras, framavlad för att kunna utan större problem ta sig fram genom skog och mark. Tyvärr har man på senare år sett en markant skillnad när det kommer till pälsens kvalitet och kvantitet. En field skall INTE ha samma typ eller mängd av päls som en Engelsk Cocker Spaniel eller en Amerikansk Cocker Spaniel. I mina ögon är det ett stort fel och skall inte premieras på utställningar. Fieldens päls skall vara riklig på bröst, baksidan framben, på baksidan låren och under magen... riklig, inte överdådig. Pälsen är där för att hjälpa hunden att fungera när den arbetar i ur och skur. Skydda mot väta och kyla och hålla vissa viktiga utsatta kroppdelar skyddade. Om den får en allt för stor, tjock, fluffig päls kommer den att mer stjälpa än hjälpa hunden. Med åldern kommer pälsen att växa mer och mer, så man behöver aldrig "odla" en fields päls.